Ted Gärdestad, bilskroten, Luft och Ben
Malmötrion Fjärran består av Oskar Ericson, Wallentin Richardsson och David Scholander. Tre namn med bakgrund i musikvärlden, både som musiker och som producenter. Nu tar Vårø trion under sina stora indievingar och Fjärrans debut-EP ”Luft och Ben” blir helgens lördagsgodis.

Malmötrion Fjärran består av Oskar Ericson, Wallentin Richardsson och David Scholander. Tre namn med bakgrund i musikvärlden, både som musiker och som producenter. Nu tar Vårø (Milano Sun, Mauv, Oxen m.m) trion under sina stora indievingar och Fjärrans debut-EP ”Luft och Ben” blir helgens lördagsgodis.
Debut-EP:n består av fem spår som alla har hemtrevliga toner och sång om det vardagliga och det moderna livet, men som alla utvecklas till något större. Från första spåret ”Stort För Mig” som går i någon form av Deportees-på-svenska-anda till sista spåret ”Det är okej” om skyltdockor och gelatin. Resultatet – en platta som passar perfekt till det stundande höstmörkret och lövens alltför snabba färgskiftningar, musik som får en att stanna upp i all hets och stress och sen fortsätta med det där som kallas livet med ett hum om verkligheten och acceptans mot felsteg.
En platta som passar perfekt till det stundande höstmörkret och lövens alltför snabba färgskiftningar, musik som får en att stanna upp i all hets och stress och sen fortsätta med det där som kallas livet
De beskriver själva EP:n med de otroligt målande och say-no-more orden ”Ted Gärdestad en natt på bilskroten” och visst är det en realistisk beskrivning. En typisk vinternatt när solen gått ner redan vid åtta, det är kallt och melankolin är total, snoriga ärmar på en ny jacka och där bland rostiga Volvos står Ted och kedjeröker för att hålla värmen, och någonstans står en bil med tändningen igång och spelar Fjärran.
'Copacabana' är plattans tredje spår och är en allvarsam historia där varje mening är genomtänkt och ljudmässigt någon form av Kent-avkomma.
”Copacabana” är plattans tredje spår och är en allvarsam historia där varje mening är genomtänkt och ljudmässigt någon form av Kent-avkomma. ”Isen knakar som ett slott, snart brakar det loss, är dynamiten av vattentät sort?”, filosofiska frågor som inte ber om ett svar, mer om ett bekräftande och eftertänksamhet.
”Inga Tårar” är kanske plattans starkaste spår, ett svävande sound som hela tiden växer, men som aldrig riktigt fullt exploderar ut i det som kunde varit en atombomb i form av musik, vilket istället gör ”Inga Tårar” till en behaglig låt som kan gå om och om igen som en loop.
Och när ”Det är okej” tonar ut blir det tyst. Ett stilla tomrum och en suktan efter något mer. Och så trycker en på play igen och ”Stort för mig” välkomnar oss ännu en gång, en pärla till debut-EP.
Lyssna på "Luft och ben" nedan.
Artister i artikeln
Mer från SAVANT
Alex Cameron på Popaganda – Serotoninnivån slår i taket
I helgen gick den tjugonde Popagandafestivalen av stapeln. En av kvällens bästa konserter blev Alex Camerons. Med tragikomiska låttexter och svängig saxofon fick Cameron hela rummet att sjunga och gunga.
Poddare och lyssnare träffas under Blå Måndag-dagen med synthloppis och livemusik
Lördagen den tjugoförsta maj var det dags podden Blå Måndag att arrangera ”Blå Måndag-dagen”. Detta var tredje gången i poddens femåriga historia. Inriktningen är elektronisk musik med tonvikt på synthmusik där artister intervjuas, skivtips
Hela Pustervik nådde konsertnirvana en stund
Kön ringlar sig längs Pusterviks fasad. Den ljumma försommarkvällen får inte Järntorget och de ljusgröna trädkronorna på Norra Allégatan att se tråkigare ut direkt. Det bubblar av förväntan, och det råder inga tvivel om att det är iallafall
Via Dolorosa - Allt annat än lidande
I fredags släppte Karakou sin första fullängdare Via Dolorosa. Den består av elva låtar, varav sex är släppta sedan tidigare. Även om första låten från albumet släpptes redan 2019 så har Karakou lyckats skapa en tydlig stringens i skivan.